Längtan...
kan inte rå för det,
men ibland är längtan så stor,
så stor att jag inte kan kontrollera den
eller mina känslor,
då blir allting jobbigt & jag önskar
att jag bara kunde trycka på en knapp
och ta mig dit jag vill vara.
det skulle betyda så mkt att bara få
gör det just nu, när allting stretar emot,
när allt bara känns hopplöst.
ibland undrar jag varför jag gjorde det här,
samtidigt så vet jag så väl varför,
men det gör ont när jag tänker på det,
att det var tvungen att bli såhär,
att jag var tvungen att åka,
att jag var tvungen att bara dra,
för allt blev bara så jobbigt,
och nu är jag för långt bort för att
kunna göra något alls.
egentligen var det ju det som var meningen,
att jag inte skulle kunna göra något
åt saken, för det ligger inte i mina händer.
men samtidigt så känns det så jobbigt
nu när avståndet är så långt.
allt bara kommer tillbaka,
allt som jag försökt trycka undan,
det är oundvikligt, jag kan inte skjuta
tillbaka det, hur mycket jag än vill,
men känner du något tillräckligt starkt
så finns det där oavsett hur mkt du försöker
förneka det, hur mkt du än försöker att trycka
det bakåt och innåt, jag kan alltid försöka förneka
det, jag kan alltid försöka att inte känna efter,
men tillslut kommer det ifatt dig
och då är du lika förlorad igen...
Kommentarer
Postat av: Rebecka
Kämpa på min fina vän! Jag saknar dig!<3
Svar:
Sara
Trackback
